lördag 26 oktober 2019

Om en höstlördag

Okej. Vad sägs om en omstart här? Det var ju ett tag sen sist. Ambitionen var hög där i slutet av sommaren, sen kom min stressigaste höst ever och chockade mig som en hink med iskallt vatten. Och jo, jag är fortfarande föräldraledig. Man kan vara stressad då också. Men mer om det en annan gång.

Idag är det lördag och man märker att hösten mer och mer övergår i vinter. Höstlovet börjar på måndag, och det ska bli en kylslagen vecka här i södern med bara 6-7 grader varmt på dagarna. Idag var det något varmare, men riktigt blåsigt, och jag och storbarnen skulle spendera förmiddagen i Skrylleskogen utanför Lund. Men om man ska vara ute när det blåser så är ju skogen väldigt tacksam att vara i. Det blev alltså en riktigt mysig "hitta vilse" promenad följt av korvgrillning med alla föräldrar som avslutning på Knytte terminen. Skogen alltså. Har varit min räddning den här hösten. Skogen och havet.

Väl hemma sen blev det filmmys med Frost, och jag skulle behövt yoga för att mjuka upp min tegelsten till nacke och bli av med min spänningshuvudvärk men jag fastnade i soffan med barnen. Vissa Disneyfilmer GÅR det ju bara inte att slita sig från.

Nu sover de två minsta och jag håller storebror sällskap på vinden där han bygger lego. Och pratar. Herrejösses vad han snackar konstant den grabben. Huvudvärken dunkar konstant fortfarande som en påminnelse om en stökig natt med en mycket missnöjd ettåring. Tänk om han bara hade velat amma fortfarande, så enkelt det hade varit att lugna honom då. Ironiskt egentligen, jag har pratat med flera stycken bara nu i veckan som försöker sluta nattamma sina bebisar som är jämngamla med min. Själv hade jag inte velat nånting mer än att amma nattetid. Man är aldrig nöjd. Vill alltid ha något annat, göra annorlunda, hantera saker på ett annat sätt.

Nu är det väl dags för mig att styra upp lite mellanmål här hemma. Det kurrar åtminstone i min mage.

Ciao så länge
// C

Mammatankar

 Jag gläntar på dörren till min äldstas rum. Hör att han andas tungt. Han har somnat. Jag går ändå in och kryper upp till honom i hans lofts...