Jag borde verkligen gå och lägga mig. Haft en sån där ganska destruktiv kväll där jag tröstshoppat på nätet (dock second hand) och sen ätit för många lussebullar med min tekopp framför tvn. Men jag blev deppig idag under eftermiddagen, och nu känns det lite bättre.
Jag älskar mina barn, de är verkligen mitt allt och de ger mig SÅ mycket kärlek, men jag känner mig på riktigt helt lost. Som att precis alla mina egna behov får stå tillbaka för jag har inte ens energi till att gå och duscha efter en hel dag med barnen, inklusive tre nattningar. Och ja, det är kanske till viss del berättigat att fråga var min man steppar upp i detta, men jag kan inte kräva mer av honom. Han är där, han gör väldigt mycket med och för barnen och vårt gemensamma hem. Men den där sista pusselbiten, den där om känslor och närhet och anknytning, den kan han liksom inte riktigt få på plats. Där väljer barnen mig till 100%. Det är mig de vill vara riktigt nära rent fysiskt på kvällarna, min arm de vill somna på. Det är jag som ska läsa kvällsböckerna och ligga och småprata om dagen som varit. Lyssna på tankar och frågor och funderingar. Och jag gör det ju så gärna, det är min viktigaste uppgift i livet. Men vem lyssnar på mig sen? Vem vill höra mina funderingar? Vems arm får jag somna på? Mannen har redan somnat i soffan när jag nattat klart alla. Och har han inte det så är vi ändå på olika våglängd. Jag är dränerad. Han är alert. Det skär sig. Jag har inte mer att ge av empati och nyfikenhet och resonerande. Ibland gör jag det ändå, men då hamnar jag verkligen på minus. Jag vill helst bara vara själv. Det är moderskapets skuggsida. Barnen får allt man har att ge, det finns inte ens energi kvar att ha dåligt samvete över det från min sida. Ännu en sak det pratas väldigt lite om. Och ännu en sak som ska lägggas på mig som kvinna. När det snarare är han som borde jobba för att ge mig mer energi, som borde ta hand om mig nu när jag tagit hand om alla de andra. Jag är lite bitter över det här, det erkänner jag. Och jag orkar inte ta upp det, göra det till en diskussion. Man kan inte be om att få bli omhuldad, det måste komma från den som ger. Och jag har gett tillräckligt för idag.
Gonatt
