Löss, skärmtid och jobbångest

 Sommarlovet rullar på. Det övas volter på studsmattan, det badas i hav och bubbelbad, och det äts kopiösa mängder glass. Vi har avverkat halsfluss, skrubbsår, springmask myggbett och löss. Vi har vänt på dygnet så frukost äta numera oftast vid halv elva och hela familjen är nöjda med det. Barnen leker med kompisar, tränar på att pricka ribban med fotbollen, och har återupptäckt tjusningen med att bygga lego på fri hand. Dessutom spelas det en hel massa tv- och iPadspel. Jag älskar skärmtid. Igår spelade jag Nintendo med mina killar. Det är ett helt underbart sätt att umgås på! Vi har insett att vi nog är bland de mer liberala föräldrarna i umgängeskretsen när det kommer till skärmtid, och jag har noll problem med det. Skärm är ingen issue i vår familj. Det kanske det blir en dag, men jag tänker inte ta ut nåt i förskott. Jag lutar mig tillbaks (med min iPad i knät) och lyssnar ännu en gång på Josef Fares sommarprat som boostade alla som gillar tv spel lite extra 😉

Självklart är livet inte friktionsfritt bara för att det är semester, men när jag idag började tänka på jobbet av nån anledning så fullkomligt översköljdes jag av ångest. Jag vill inte tillbaka. Men jag vill inte byta heller. Jag vet inte vad jag vill och hur allt ska bli…

Jag har iallafall ett sommarlov att carpa skiten ur i tre veckor till.