Det är inte mycket som krävs för att man ska halka ner i det där djupa mörka (fiktiva) hålet. Ett par nätter med för lite och väldigt upphackad sömn, förkylda barn med tendens till både öron- och ögoninflammation, en bortrest sambo, deadlines och utmaningar på jobbet (som får ske via teams med gapande ungar i bakgrunden), hyperaktiva understimulerade barn, ösregn, mängder med matsvinn i form av halvätna portioner varenda måltid, hundra miljoner frågor av karaktären ”mamma rimmar flubub och gnubub?.”, träningsvärken from hell och ett besked om att man inte gick vidare i rekryteringsprocessen efter första intervjun till ett jobb jag verkligen ville ha. Där har ni min vecka.
Väldigt trött, väldigt stressad, begynnande pms. Har smygätit både nutella och dotterns överblivna lördagsgodis idag. Kompenserade dock med en bra lunch så känner mig inte helt misslyckad. Och även om det har varit skitjobbigt så har jag lyckats genomföra hela min arbetsdag idag, inklusive två timmars coachingmöte (där jag är coach) utan större fadäser. En kollega blev vittne till en katt-å-råtta-jakt i mitt arbetsrum med hatiska inslag och en hel del våld, men det kändes som att hon blev mer imponerad än besvärad av den incidenten.
Hur som helst. Jag känner att det är dags att inta sängen nu väldigt snart, innan jag ger mig på mandelmassan längst bak i skafferilådan i ren desperation…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar