Ja det känns mer som ett sommarlov än som semester tycker jag. Allt är ju ganska barnfokuserat. Jag checkade ut från jobbet efter midsommar (trots att jag inte gjort allt på min to-do list men så fick det bli…) så har snart betat av tre veckor redan. Fyra och en halv kvar. Helt jävla underbart är det. Älskar att kunna kombinera med föräldraledighet. Känner att jag aldrig kommer vilja kompromissa med sommarledighet igen, tar hellre ut obetald ledighet och sparar ihop till en buffert i förväg. Eller, som vi funderat lite på faktiskt, hyr ut vårt hus några veckor och tjänar in semesterkassan där. Att bo i ett stort hus nära hav och Malmö har ju onekligen sina fördelar. Några grannar på gatan hyr ut sitt hela sommaren och tjänar big bucks.
Hur som helst. Kaninpulsen är inte helt borta, men när jag läste igenom senaste inlägget känner jag ändå att det hänt en del. Semesterlunken har infunnit sig. Idag sov hela familjen till klockan 11! Jag älskar att inte ställa nån klocka, att få sova så länge kroppen vill och behöver. Och att kunna vara uppe sent utan att barnen vaknar tidigt och blir supergnälliga hela dagen därpå. Nu tog vi bara en sen frukost och kör lite skärm-chill nån timme, de minsta leker engagerat med nåt på ovanvåningen. Planen är att sticka ner och ta ett dopp om en stund, sen hem och tina upp i bubbelbadet eftersom vädret är lite sådär. Korv med bröd till lunch. Lördagsgodis. Minsta. Möjliga. Motstånd.
Den enda smolken i bägaren är min jobbsituation. Nu är det snart precis ett år tills min nuvarande jobb byter ort och jag kommer behöva pendla flera timmar om dagen vilket jag inte vill. Jag behöver alltså ett nytt jobb och det stressar mig väldigt. Alla jobbannonser får mig att känna mig inkompetent och osäker. Jobbsjälvförtroendet är inte på topp om man säger så. Men jag har en plan. Jag ska nämligen äntligen börja gå till en psykolog till hösten. Något jag funderat på i många år men aldrig tagit tag i. Jag hoppas att det kommer funka med den jag har fått kontakt med, att jag kommer känna förtroende och sådär, för jag känner mig verkligen redo att börja jobba med mig själv och behöver nån att hålla i handen på den resan.
Det var det. Nu ska jag lämna soffan och hänga upp en tvätt, nästa vecka ska vi till Kungshamn så det börjar bli dags att börja packa så smått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar