Redan tio dagar in på det nya året och vi kämpar på här hemma. Har hittills hunnit med att bocka av feber, snor, halsont, huvudvärk och kräk. Som tur är inte alla symptom hos alla familjemedlemmar dock. Hoppas inte detta sätter nån sorts ribba för året för då vill inte jag vara med. Men ja, jag satt vid frukosten den 1 januari och sa helt ärligt "jag längtar tills det här året är slut". Det kanske låter lite väl deprimerande att önska att ett år är slut när det nyss börjat, men vad jag egentligen menar är att jag längtar tills barnen är större. Och i synnerhet det minsta barnet som jag har så svårt för att tolka och tyda. Man kan ju tro att man borde ha koll vid tredje barnet men han är så olycklig så ofta och jag har ingen aning om ifall det bara är excellenta drama-skills från en lillebror i behov av uppmärksamhet eller om han faktiskt har ont någonstans och behöver konkret hjälp med något för att bi mindre ledsen. Det skär i mitt hjärta och jag längtar tills han finner orden för att dela med sig av sina känslor. (Påminn mig om detta när han om ett par år pratar hål i huvet på mig under dygnets alla vakna timmar)
Anyway. När familjen är sjuk och man håller sig hemma och sysselsatt med att passa upp och underhålla är det inga problem att hålla ett köpstopp iallafall. Eller...det kanske inte är riktigt sant. Jag har faktiskt något att bekänna. Fem dagar klarade jag, sen trillade jag dit. Jo det är sant. Och på en sån riktig januari-klyscha dessutom. Träningsredskap. Ja alltså det är något jag vill ha och har gett mig den på att verkligen använda, men jag hade ju köpstopp, hur kunde jag bryta det? Man kan väl inte bara motivera sig med att "ja men jag kommer använda det". Då faller ju hela grejen. Tanken är ju att jag ska ANVÄNDA DET JAG REDAN HAR! Inte köpa nytt. Men jag erkänner iallafall och står mitt kast. Upp i sadeln igen. NU blir det inte fler snedsteg, hur mycket det än kliar i fingrarna och hur stort behovet än känns där och då i stunden. Pepp pepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar