torsdag 28 maj 2020

Socialt utsvulten


Kämpar på med hemmajobbandet. Har ett sötsug som inte är av denna värld just nu och som jag härleder till tristess. Visst, kanske har jag inte ätit superduperbra mat (och framförallt för lite mat) de senaste dagarna, men bristen på kul saker gör att jag vill äta gott som kompensation. 

Jag känner att jag vill träffa folk. Jag blir ibland väldigt ledsen av den här isoleringen som det ändå är, trots att vi i Sverige ändå får träffa ganska mycket folk i jämförelse med många andra länder. Men hur som helst, jag behöver folk som distraherar mig från mina egna tankar som jag annars tenderar att fastna i. Och de tankarna tenderar att vara lite deppiga. Eller mer uppgivna kanske. Typ ”vi kommer aldrig få ordning i det här huset”, ”jag kommer aldrig komma i mina sommarkläder igen”, ”jag kommer aldrig kunna göra den här presentationen till jobbet riktigt bra”, och så vidare. Det här är ju tankar som jag alltid har, men som inte brukar vara något problem eftersom de försvinner när jag träffar nån och börjar prata och kommer på andra tankar. Nu ger jag till stor den den här ”socialiseringsuppgiften” till sociala medier och DET är en risky way att gå. Det kan sluta bra, det kan också sluta väldigt dåligt. Och det kan aldrig sluta lika bra som om jag hade träffat riktiga människor på riktigt.

Så det känns inte så bra alltså. Trots att det är en lugn och vacker vår och att förutsättningarna finns för att verkligen må bra nu, så känner jag mig mer nedstämd än jag gjort på länge faktiskt. Trött. Jag gör ingenting mer än jobbar, är med barnen, lagar och äter middag och sen går vi och lägger oss allihop. Mer eller mindre planerat, dvs jag somnar vid nattningen varje kväll och går sen inte upp igen. Ändå känner jag mig inte pigg, trots att det blir säkert 10 timmars sömn de flesta nätterna. Vet inte om det är normalt, jag menar det är ju intensivt de timmar jag är vaken eftersom livet med tre små är ganska high chaparrall. Men borde man inte orka något mer? Något bara för sig själv? Jag vet att jag borde träna. Att man blir piggare av det. Jag vet. Och nån dag ska jag se till att det blir så. Jag ska bara vila lite till först...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mammatankar

 Jag gläntar på dörren till min äldstas rum. Hör att han andas tungt. Han har somnat. Jag går ändå in och kryper upp till honom i hans lofts...