Kanindrömmar

Vet inte om jag sett på tok för många påskharar de senaste dagarna, men jag har kommit på att jag vill ha en kanin. Eller kanske till och med två. Ett husdjur alltså, och eftersom katt och hund går bort på grund av för mycket jobb och smuts överallt inomhus så har jag nog landat i kanin. Har ju själv haft kaniner när jag växte upp. Kurt, som den sista kaninen hette, han blev nog närmare 10 år gammal om jag inte minns fel. Man kunde bära honom på rygg i famnen som en liten bebis. Hur mysig som helst. Och ja, barnen hade ju säkert också gillat det, men jag är främst för att ha kaniner för min egen skull. Men det får vänta, kanske till nästa vår. Lillebror är i en sån otrolig skrik-fas just nu så det vore utan tvekan djurplågeri att ta hem en kanin med superhörsel som husdjur just nu. Tyvärr. Men drömma kan man ju…