Livet

 ”Jag vill inte gå och lägga mig, jag är inte trött” gråter dottern. Typiskt jättetrött beteende. 

Jag vill inte heller gå och lägga mig. Jag kan dock erkänna att jag är jättetrött efter 12 h arbetsdag inkl restid to och. Men tvingar upp mig en liten stund till efter att barnen somnat, främst för att äta choklad i soffan. Jag har mens så då är det fan obligatoriskt. Äntligen kom den. En vecka sen. Det har inte hänt sen jag slutade med p-piller och började kartlägga och tempa. Blev tvungen att ta ett gravtest för att bli av med ångesten. Det hade kunnat vara en bebis. Det blev lite slarv där en gång i mitten på cykeln som kunde blivit ödesdigert. Jag vet helt ärligt inte vad jag hade gjort. Men nu var det ingen bebis utan förmodligen bara väldigt mycket stress. Eller kanske en början till klimakteriet. Innan jag ens fyllt 40. Hu.  

Höstens första kli-i-halsen är här för min del. Minstingen är jätteförkyld, det är sannolikt från honom. Det trista är att vi ska på bröllop på lördag och ha barnvakt. Mormor och morfar. Sist barnen sov över hos dem gav vi dem covid. Dom är nog taggade på att passa en snorig och hostig liten kille, oh ja. 

Apropå minstingen så kämpar han så duktigt nu för att sluta med nappen som han älskar. Dealen är att han inte får leka med någon kompis efter föris innan han har slutat med napparna, så han är verkligen motiverad. 

Och apropå trötthet så ger jag upp nu. Gonatt.