fredag 3 mars 2023

Hej hej, det är jag som är vandraren

 Fredag. Trots att det bara gått ett par dagar i detta nya så har dessa varit åt det mer destruktiva hållet. Jag äter inte lunch, dock gärna godis och mackor, jag går knappt ut, har på mig samma kläder varje dag och jag tänker på allt jag verkligen borde göra men fortsätter scrolla och scrolla. Stressen pulserar i bröstet och jag ignorerar den.

Så här kan jag INTE ha det, det är en sak som är säker. Det får bli tydligt schema för dagarna framöver, jag vill inte trilla ner i ett (metaforiskt) dike och ligga där och kravla i väntan på att nån ska dra upp mig. Jag har ju massor att göra och inte bara tråkiga måsten utan sånt jag faktiskt VILL göra. Jag behöver bara ta mig ur det här paralyserade tillståndet jag är i nu, där jag inte vet vart jag ska eller hur jag ska ta mig dit. Det spelar ingen roll. Jag behöver bara börja röra på mig, alla vägar funkar. Lite som ”det gör ont men gå ändå, du kan alltid vända om”.

Jag kan alltid vända om. Bara jag inte står stilla. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mammatankar

 Jag gläntar på dörren till min äldstas rum. Hör att han andas tungt. Han har somnat. Jag går ändå in och kryper upp till honom i hans lofts...