Okej, nu börjar vi det här på riktigt. Det är december nu, Lucia idag till och med, och julen är snart här. Efter jul kommer nyår och just det- ett nytt år. Ett oskrivet blad. Ett år som kommer innebära förändringar, det gör ju alla år! Nästa år är dessutom inledningen på ett nytt årtionde. Tjugotalet. Wow. Jag känner mig förväntansfull och nyfiken på vad detta årtionde ska bjuda på. Vem kommer jag att vara under de här tio åren? Jag har barn som nu är 6, 4 och 1 år. Om tio år är dom 16, 14 och 11. Det är ju en helt annan livssituation, för hela familjen! De problem och utmaningar vi har nu kommer bara vara avlägsna minnen om tio år, ersatta med helt andra saker att kämpa med. Det känns stort, men ändå bra, att lyfta blicken lite. Tio år är ju både lång och kort tid på samma gång. Kommer vi bo kvar i samma hus? Jobba på samma jobb? Umgås med samma människor? Vilka kommer vi ha förlorat? Kommer mina föräldrar att finnas kvar, de kommer ju i så fall vara 83 och 84 år om tio år. Och jag, jag kommer vara 47 år. Nästan 50. Men med över 15 år kvar att arbeta. Jag hoppas jag har ett roligt jobb då.
Och hur kommer världen se ut? Klimatet? Politiken? Hur kommer människor att må, fysiskt och psykiskt? Kommer vi konsumera på samma sätt? Vilka djur kommer ha dött ut? Vilka växter? Eller kommer vi att ha lyckats vända hela den negativa utvecklingen och faktiskt gå mot en natur som mår bättre igen?
Ingen har ju svaren på alla dessa funderingar. Men Jag vet i alla fall vilket håll jag vill gå på med mitt liv under det närmsta årtiondet. Dock känns det mest hanterbart att ta ett år i taget, hehe. Så vi börjar med 2020 helt enkelt. Och med min egen förändring. Om man ska ändra något i världen är det ju klokt att börja med sig själv. Därmed inte sagt att det är enkelt.
Under 2020 har jag bestämt mig för följande:
- Att ha köpstopp
- Att prioritera tid utomhus och naturupplevelser
- Att få vardagen och familjelivet att fungera så stressfritt som möjligt
Jag tänker fördjupa mig i var och en av dessa punkter i kommande inlägg, men grunden till att det är just de här tre sakerna som kommer vara mitt fokus framöver är något som vuxit fram under det senaste året. Jag är föräldrarledig med mitt tredje barn och något som slog mig i princip dagen vi kom hem från sjukhuset med vår lilla bebis var hur ofantligt mycket saker vi har. Och väldigt mycket är i oordning. Jag kände verkligen vilken stress detta blev, något som jag inte reflekterat så mycket över tidigare, men nu med ett barn till i familjen så rann bägaren liksom över. Och trots att jag har rensat, sålt, och skänkt bort mycket och försökt få ordning och reda på det vi har så är det otroligt mycket kvar. Det tar tid sånt här. Och med insikten om att vi har för mycket, både kläder och saker, känns det helt orimligt att samtidigt gå och köpa mer att fylla på med. Så ett köpstopp för min egen personliga del är inget märkligt alls tycker jag. Dock tror jag det kommer bli ganska utmanande, man är ju en vanemänniska och det är ju bekvämt att bara kunna köpa det man vill när man vill ha det.
Jag nämnde att alla prylar och allt stök stressat mig under min tid hemma, och det har så klart även livet med småbarn, hus med renoveringsprojekt, och diverse aktiviteter gjort. När man sen adderar bristen på återhämtning i form av lugn och ro, att inte kunna planera sin tid på grund av en bebis med väldigt varierande behov, många uppvak varje natt och en minst sagt haltande kosthållning, ja då krävs det inte så mycket stress för att man ska må ganska dåligt. Jag har haft ett otroligt temperament med väldiga utbrott, jag har varit nedstämd och deppig, jag har velat isolera mig och inte träffa någon, och jag har sovit och sovit utan att känna mig det minsta utvilad när jag vaknat. Och ja, det är ungefär där jag är nu om jag ska vara helt ärlig. Inte på topp med andra ord, men ändå med hopp om framtiden. För jag vet vad som fungerar, jag måste bara bli ännu bättre på att prioritera och genomföra det. Mina dagliga, långa promenader längs havet har varit min life-saver de senaste månaderna. Ungefär en timme går jag, oavsett väder. Jag har också under hösten gått en utbildning i friluftsliv och ledarskap och så bra jag mådde och så glad jag var som under de tre dagarna som utbildningen pågick, ja det minns jag inte ens sist jag var. Där har vi alltså en nyckel till att må bättre. Uteliv! Skog, natur, frisk luft. Jag vet att just nu är det svåraste tiden att få till friluftsliv eftersom det är mörkt och kallt och blött. Men det får gå ändå. Jag behöver det.
Men om bara ett par månader är det faktiskt dags för mig att börja jobba igen. I april börjar minstingen på förskola och jag ska gå tillbaka till mitt kontorsjobb. Det är blandade känslor inför detta, konstigt vore det väl annars. Men kanske inte som man kan tro, att det ska bli jobbigt att lämna bort mitt barn, utan jag är framförallt orolig för hur vi ska klara vardagen som familj. Logistiken, kraven, förväntningarna. Som upplagt för mycket stress och tråkiga känslor. Men det måste väl finnas ett annat sätt? Där alla i en familj kan få må bra? Där man jobbar lagom mycket, går på fritids och föris lagom mycket, och får tid med varandra lagom mycket? Men vad som är lagom i just vår familj återstår ju att se. Vi provar med drygt halvtid på ”eget håll” till en början, så får vi känna efter och utvärdera helt enkelt.
Jaha, så där har vi lite om mitt 2020 som planen ser ut nu. Vill man följa mina tankar, framsteg och bakslag under året så är man himla välkommen!
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar