När jag berättar att jag ska ha köpstopp under nästa år så skrattar de flesta. Jag vet inte riktigt varför, om de tror att jag skojar eller att det känns orimligt att jag ska klara en sån sak. Det är väl en av de första insikterna med det här köpstopps-året; att man får reda på vad folk tycker och tänker och tror om en lite beroende på reaktionen när man berättar och diskuterar. Jag kan i och för sig förstå att det kan upplevas oväntat, eftersom vi har väldigt mycket saker och ofta ”det senaste” i vår familj. Men det är framförallt min sambo som är en riktig prylgalning. Verktyg, träningsprylar, cyklar, sportutrustning, högtalare, kaffemaskiner, klockor, skor, osv. Det han blir intresserad av det konsumerar han kring med råge. Dessutom jobbar han på ett leksaksföretag så det är ett konstant inflöde av saker till barnen också i vårt hem. Jag är inte lika köptokig, även om jag såklart genom åren har påverkas av mentaliteten och attityden kring nya prylar. Den är dock väldigt annorlunda nu. Jag har som sagt fått nog av alla saker vi har och den totala oreda som råder, och vill bara bli av med saker. Åtminstone är det vad jag tror om mig själv. När köpstoppet väl kickar in och jag plötsligt inte får köpa, ja då kanske jag inser ett och annat.
För ja, det är kanske inte det ”bästa” året att börja med köpstopp egentligen om man ser till det faktum att jag ska börja jobba igen efter 1,5 år som föräldrarledig och vet inte riktigt vad jag har i min garderob som passar och som är ok att ha på jobbet. Å andra sidan hade det kunnat vara förödande för min ekonomi att återigen komma in i storstan med dess shoppingutbud, få en betydligt bättre inkomst och dessutom tid att röra sig på stan utan barn. Som upplagt för att köpa sånt man inte behöver egentligen. Och- jag har mycket kläder som knappt är använda. Min garderob består inte enbart av noppriga tights och fleecetröjor, även om det är just de plaggen som ligger överst just nu. Jag har fina klänningar, blusar och kjolar som jag är ganska säker på att de passar trots att kroppen ser lite annorlunda ut nu jämfört med för ett par år sen när kläderna köptes. Och i värsta fall får jag väl se lite knasig ut under ett år och skriva upp en lista på sånt jag behöver införskaffa när året är över.
Än så länge känns det chill inför köpstoppet alltså. 16 dagar kvar, sen är det dags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar