söndag 29 mars 2020

Karantankar

Några tankar i tider av Coronavirus och karantän.

- Man behöver må bra för att orka ta hand om och aktivera barn. Nästan mer än så, man behöver verkligen vara alert. Det finns en anledning till att det är ett jobb som folk får betalt för att göra. Och då lagar de inte mat och diskar, det är det andra som gör. En dag eller två funkar med lugnare tempo, för mycket skärmar och mackor och fil. Men sen känns det inte så bra längre i mammahjärtat. Då får man lägga alla sina egna behov och önskemål åt sidan och fokusera på barnen. Åtminstone känns det så, det är just nu väldigt få behov och önskemål som vi har samma jag och barnen. Tyvärr.

- Att få tid ensam, i lugn och ro, oj vad jag kommer uppskatta det i framtiden. Framförallt hemma-tid ensam. Ingen annan här, bara jag. Minns inte sist det hände ens.

- Syskon behöver inte vara vakna mer än 30 sekunder innan de börjar bråka. En empirisk studie från i morse bevisar detta.

- Att bara ha helt fria dagar utan agenda och tider att passa är inte riktigt bra. Man tappar fotfästet lite. Plötsligt är klockan halv två och ingen har fått lunch. Jag blir väldigt stressad och på dåligt humör av sånt märker jag.

- Det är bra att sälja saker på blocket nu för folk har tid att komma och kolla/hämta.


För övrigt så mår vi bra. Inga symptom på någon, trots att en i sällskapet under skidresan förra veckan nu är däckad i nån sorts influensa. Håller tummarna att vi slipper. Corona eller ej, det är aldrig kul att vara sjuk.
Jag är dock otroligt trött. sover mellan 21 och 06 ungefär, men skulle ändå inte banga en tupplur efter lunch, Men jag tror mer på nån sorts vårtrötthet i kombination av att aldrig ha helt lugnt omkring mig hemma. Dränerande är det, minst sagt. Trots det så kämpar vi på med små projekt för att ändå känna att nånting händer i vårt överbelamrade hem. Vi städar nåt skåp, får upp nån annons, rensar en garderob. Babysteps, men ändå på rätt håll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mammatankar

 Jag gläntar på dörren till min äldstas rum. Hör att han andas tungt. Han har somnat. Jag går ändå in och kryper upp till honom i hans lofts...