Jag har varit på semester. Det är en vecka sen vi kom hem nu, men jag kan ju skriva lite om den iallafall. Skidsemester närmare bestämt. Mycket trevligt på många sätt, och mycket jobbigt på minst lika många sätt. Vi kom hem förra söndagen, sent, efter sträckkörningen from hell..jag gick och lade mig direkt och sov bra, men dagen efter kände jag mig ändå som överkörd av en lastbil. Så otroligt trött. Social baksmälla? Eller det faktum att jag varit på helspänn i flera dagar, mer eller mindre medvetet, och lystrat efter minsta tecken på sjukdom eller annan jobbighet hos något av mina barn. Jag älskar att ha små barn, men just det här att tolka behov som inte riktigt kan uttryckas, det är nog det som dränerar mig mest av allt energimässigt. Det och alla skrik och bråk.
Men trots att det är jobbigt så är det ändå värt det, det har jag insett denna veckan. Semester alltså. Det ger ändå mer än det tar. Det sammanför familjen på ett sätt som inte händer i vardagen. Vi får gemensamma minnen att prata om och återkomma till. Vi lär oss nya saker och ser nya miljöer. Vi tyr oss till varann och vi spenderar både kvalitets- och kvantitets- tid tillsammans. Jag kommer aldrig bli den som drar iväg på långa resor till okända länder med min familj, det blir ett för stort stresspåslag för mig, jag skulle inte kunna uppskatta det för fem öre. Men de här lite kortare, halvtrygga miljöombytena funkar riktigt bra även för mig. Mys-semester. Aktiv tid tillsammans utomhus. Ja, jag gillart.
Om man vill ha lite mer konkret info om resan så var vi i Branäs (andra gången vi är där) med en annan familj med tre barn. Vi bodde tillsammans i samma stuga, på Lohyllan som området heter. Det var bra läge och bra stuga. Båda de stora barnen åker efter denna veckan skidor riktigt bra och klarar alla backar på egen hand. Jag är nog mest nöjd med att vi spikade veckomenyn för luncher och middagar i förväg och handlade all mat online och hämtade upp den på vägen till Branäs. Behövde knappt kompletteringshandla alls! Tänk om man hade haft sån disciplin hemma i vardagen...
När det gäller Corona så var det skönt att ha lite distans till hysterin. Vara på ett ställe där man har aktiviteter att göra och inte behöver följa nyhetsflödet slaviskt. Vi blev inte drabbade av några stängda liftar eller restauranger eller så, det enda var att maskotarna fick "gå i ide" under början på veckan vi var där, så dem såg vi knappt. Men det gjorde inte så mycket. Och jag kände ingen direkt rädsla för att någon i vårt sällskap skulle smittas (även om det var just vad som hände en i andra familjen). Dock valde vi att inte hälsa på mina föräldrar på vägen hem som vi brukar eftersom de är i riskgruppen.
Japp, det var den korta summeringen. Får se om vi orkar åka nästa år när vi har en 2,5 åring också att underhålla. Det är lite för tidigt att åka skidor då, även om han såklart kan testa lite. Att ha en 1,5 åring med gick däremot över förväntan, han lekte så bra i snön och var så nöjd med att spana på allt runtomkring. Han kunde också sitta i bär-ryggsäcken vi har, både när vi gick iväg och när Erik åkte skidor i barnbacken. Och så sov han jättegott! Längst av alla i familjen! Det har tyvärr avtagit igen sen vi kom hem... Men OM vi åker så blir det troligtvis Branäs igen. Det är ju ändå det område som är närmast. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar