Ett rövigt inlägg

Fredag. Dags att summera veckan.

• Inskolning är röv. Att börja sin arbetsdag med fulgråt är inte värdigt. Tur att man jobbar hemifrån. 

• Corona är också röv. (Borde heta Coröva om du frågar mig.) Framförallt när den gör att personalen man lärt känna under första två veckornas inskolning nu är ersatta av vikarier lagom till vecka tre (ja ALLA i ordinarie personalen är sjuka). Leder högst sannolikt till att fulgråtsmängden från både barn och moder ökar med typ 7000%.
  
• Frågan "hur känns det att börja jobba igen då?" är så jävla tjatig. Det känns röv. Ännu mer rövigt "i dessa tider" när man inte ens får träffa sina kollegor. Är inte det uppenbart?  
  
• En annan röv jag börjat fundera på är min egen. Är detta året jag tar mig samman och håller igen lite under våren så jag kommer i mina pre-3-graviditeter-sommarkläder igen? Om inte så får jag nog ge upp dem nu. Man blir ju bara deppig. Röv-deppig. 

Lördag. Ett litet andningshål i en stressig vecka?

• Började dagen med att berätta för största barnet att vi ska på utflykt till skogen idag. Han började sin dag med att tydligt deklarera att det var en dålig ide om inte skogen är i vår trädgård. Han ville vara HEMMA. Punkt slut. Efter att jag först blev sur för att ungen inte uppskattade att man försöker anstränga sig lite så började jag lirka kring denna otroliga beslutsamhet för att vara hemma hela dagen. Det visade sig till slut att han var rädd att bli smittad av Corona för då får han inte gå till skolan på jättelänge. Han älskar skolan. Och så fick jag ännu en anledning att avsky röv-coronan som tydigen skrämmer mina barn nu också.
• Vi åker på utflykt till slut iallafall. Tar med stormkök och smet till pösplättar/krabbelurer. Ambitiöst så det förslår. Inser när vi kommer till skogen att jag glömt tändstickor, så halva ligan får vända och åka och köpa det. Vi går lite vilse och kringelikrokigt. Barnen blir hungriga efter en kvart. Irritationen är tjock i luften och de kvävda svordomarna överröstar all vacker fågelsång. Tillslut hittar vi ett bra ställe vid vattnet. Börjar fixa plättar. Bebisen sover som tur är, så lite lugn får vi. Stora barnet plumsar i dammen med båda fötterna. Fodrade vinterskor. Shlafs shlafs säger det. Extrastövlarna jag tog med är två nummer för små. Men plättarna blir goda. Iallafall den halva som blev över till mig. Note to self: gör dubbel sats smet nästa gång. 
   
• Kvällen fortlöper hemma sen med tacos. Inget av våra barn gillar tacos men vi tvingar dem att äta det ibland för vi vuxna gillar det. En aningen gnällig måltid alltså, med många nachos som muta. Sen kollar barnen på film tills det är alldeles för sent, och jag går ut med bebisen i vagnen så han ska somna. Får gå en lång runda, och när jag är nästan hemma och han har somnat och jag ska stoppa om honom så märker jag att han har tagit av sig mössan och slängt iväg den nånstans under promenaden. Vänder och går heeela vägen tillbaka i ren irritation. Hittar inte mössan.
  
• När alla sover tar jag ett glas vin och kollar på en dokumentär om sociala medier och vilket skit det är. Upplyftande lördagsunderhållning.  

Men söndagen då, den blev väl bra?

• Får lite sovmorgon. Det är bra. Även om sovmorgon nuförtiden inte innebär att man sover länge utan snarare att man inte behöver gå upp när man vaknar första gången vid 05.40 av något barn. Inte heller vid 06.20 eller 07.00. Faktiskt låg jag kvar till halv åtta i morse. Dock med två av tre barn hos mig så det var väl inte helt avslappnat. Men ändå. Och sen fick jag duscha ostört innan frukost! Det var nästan det bästa på hela dagen. 
• När mannen var och tränade gjorde jag och dottern rabarberpaj. Det gick riktigt bra, vanligtvis är det ju kaos att baka med småbarn (lillebror var också med) men denna gången gick det som sagt bra. Och blev gott. Och så är det en go känsla att ha bakat med årets första trädgårdsrabarber. Är inte det ett vårtecken så heter jag leif-arne. 
• Sen blev det mest försök till fix resten av dagen. Tvätt. Dammsugning. Utbyte av mössor mot kepsar i barnens lådor. Matlagning. Simskola på kvällen för de stora. Lång nattningspromenad med den lille som inte ville sova som vanligt. Men vet ni vad!? Jag hittade iallafall mössan.
  Man får vara glad för det lilla. I dessa tider.